sagaarvidsson

Hmm. Inte mycket gjort idag inte. Varit på lunch med Frida, städat, säckat ihop framför tvn och sen inget alls i princip. Rätt säker på att jag just nu lever det mest innehållslösa liv man någonsin kan göra. Möjligt att man uppskattar en sån här tillvaro när man är pensionär och har jobbat ihjäl sig ett halvt liv, då leder och resten av kroppen är så utslitet att man bara längtar efter den eviga vilan. Är ännu inte riktigt där kan jag tala om. Fan, snart får någonting ta och hända. Och ja, jag är fullt medveten om att saker inte händer av sig själva, "Man får gapa länge innan det flyger in en grillad kyckling i munnen på en" som man så fint uttrycker det, men jag tycker verkligen att jag gör så gott jag kan med allt jobbsökande och annar skit. Håller tummarna stenhårt att det går min vägen på det jobb jag var på intervju i torsdags. Man vet ju aldrig.. Kan ju för fasen inte bestämma mig heller, men får jag jobb här hemma så stannar jag, men vad gör jag om jag inte får det? Hur länge kan man springa runt i samma värdelösa fars utan inkomst och utan att något händer? Livet springer förbi och det känns som jag står i startställning och väntar på att någon idiot ska skjuta startskottet. Istället för att bara springa på en gång. vad fan väntar jag på egentligen? Ska man bli en sån där stackars sate som sen fyller 65 och aldrig har gjort något med sitt liv? man vill ju se världen. Hela världen. Visst, jag har varit i Belgien och jobbat, få förunnat. Men varför skulle jag inte kunna se mer?

Äsch fan, det här jäkla vädret kommer ta kål på mig. Vart är solen när man behöver den som mest? Egentligen så älskar jag ju hösten, men när det har regnat för länge så glömmer man hur underbar den årstiden egentligen är. För egentligen så finns det inget mysigare än att gå och sparka i löv i alla möjliga färger. Så, nu skiter vi i det här med att klaga på livet. Försöka njuta istället. Vända på skiten och se det från den ljusa sidan. Inte många som kan gå hemma hela dagarna i väntan på något annat. Kanske man skulle försöka uppskatta vardagen lite mer istället kanske??