19e augusti
Ibland kan jag drabbas av en ångest av att man inte lever livet fullt ut. För hur mycket skulle jag inte göra annorlunda om jag visste att jag hade begränsat med tid att göra det på? Fast kanske är det just det som är livet. Man kan kanske inte alltid få som man vill, viktigast är kanske att man trots all skit som händer i livet bibehåller sin glädje och inspiration. Och sin galenskap ;) Den är nog viktigast. Åtminstone i mitt fall...
NU undrar ni alla vems blogg ni trampat in i, här skrivs ju vanligtvis ingenting som går djupare än "åh vad min häst är fin" eller "gudars vilken söt grabb jag såg idag". Men ni kan andas ut, sänk axlarna och känn hur ni återfår normal hjärtrytm. Jag har inte på något vis blivit mindre blond. Förutom bokstavligt talat möjligtvis. Jag råkade bara börja fundera i djupare banor, vilket händer ca en gång var tionde år. Kan vi låtsas om iaf. Händer oftast när jag är utan godis. I wonder why....
Idag är livet bra, precis som det varit de senaste.... 12 månaderna? Det är ett gott liv, som en viss herr svensk sjunger. Jo, nog fan ÄR det ett gott liv. Jag önskar bara att alla kunde känna så, att det kunde vara lika ljust för alla. Det gör rätt ont att höra hur folk man känt rätt bra i livet har hamnat så otroligt fel, hur de är på väg utför och man kan inget göra än att köpa biljett och stå och se på, hur man ibland inte ens kan bjuda en kudde att landa på för man vet inte hur man ska börja eller återuppta kontakten igen. Det är sorgligt.
MEEEEN, för att undvika att hamna på Prozac eller sprida en allmän deprission här i landet (haha ojoj-- någon som överskattar bredden och mängden på sin läsarkrets eller??) så ska jag lämna er och sedan hoppa in i en lååång, varm dusch. Det var det någon smart som sa;
"My dreams are mine to dream, so don't you tell me what I cannot dream about".
Siri: "När jag hoppade av Trixe så gick han framåt och klev på mig".
Ulrika: "Det är därför jag har skyddsväst".
SÅ JÄVLA KLOCKRENT
NU undrar ni alla vems blogg ni trampat in i, här skrivs ju vanligtvis ingenting som går djupare än "åh vad min häst är fin" eller "gudars vilken söt grabb jag såg idag". Men ni kan andas ut, sänk axlarna och känn hur ni återfår normal hjärtrytm. Jag har inte på något vis blivit mindre blond. Förutom bokstavligt talat möjligtvis. Jag råkade bara börja fundera i djupare banor, vilket händer ca en gång var tionde år. Kan vi låtsas om iaf. Händer oftast när jag är utan godis. I wonder why....
Idag är livet bra, precis som det varit de senaste.... 12 månaderna? Det är ett gott liv, som en viss herr svensk sjunger. Jo, nog fan ÄR det ett gott liv. Jag önskar bara att alla kunde känna så, att det kunde vara lika ljust för alla. Det gör rätt ont att höra hur folk man känt rätt bra i livet har hamnat så otroligt fel, hur de är på väg utför och man kan inget göra än att köpa biljett och stå och se på, hur man ibland inte ens kan bjuda en kudde att landa på för man vet inte hur man ska börja eller återuppta kontakten igen. Det är sorgligt.
MEEEEN, för att undvika att hamna på Prozac eller sprida en allmän deprission här i landet (haha ojoj-- någon som överskattar bredden och mängden på sin läsarkrets eller??) så ska jag lämna er och sedan hoppa in i en lååång, varm dusch. Det var det någon smart som sa;
"My dreams are mine to dream, so don't you tell me what I cannot dream about".
Siri: "När jag hoppade av Trixe så gick han framåt och klev på mig".
Ulrika: "Det är därför jag har skyddsväst".
SÅ JÄVLA KLOCKRENT
