14e oktober- Nu spånar jag igen
Jag missade det senaste Greys avsnittet på tvn idag, så jag var tvungen att trösta mig med att se det plus nästkommande direkt på nätet. Och kalla det inte en lame excuse för att få se nästa avsnitt med, jag var verkligen förkrossad över min miss och det var det enda som kunde trösta mig. På riktigt.
Jag kan hålla med allmänheten om att Mark och Lexie är det nya "Derek-Mer"-paret, utan tvekan. De andra börjar kännas lite uttjatade, och helt seriöst hoppas jag att detta är sista säsongen. Man kan bara mjölka en ko så länge.. ;)
Körde några högskoleprov på nätet idag, allt går klockrent (framförallt engelskan där jag fått full pott på alla prov som fanns att göra) utom matematiken, jag ORKAR verkligen inte tänka efter. Jag tar fasen så mycket hellre och räknar fram svar på olika matteprov än att jag sätter mig ner och försöker tänka matematiskt logiskt, för det är inte jag! Inte det minsta, inte ens i närheten. Jag känner att jag blir galen bara jag närmar mig det delprovet, men vad ska jag göra. Det är bara att bita ihop, låtsas att jag är vuxen och skriva. En timme, hur lång tid kan det ta egentligen?
Läste precis klart "Intrigernas Hov" av Barbara Cartland. Den handlar i stort om en skottsk tjej som skickas till Frankrike för att vara sällskap åt den 14-åriga skottländska drottningen som är på andra sidan kanalen för att få skydd från engelsmännen samt gifta sig med den franska kronprinsen. Där råkar hon ut för diverse intriger, blir näst inpå bränd på bål och hittar (såklart) sin stora kärlek.
Kul läsning, jag gillar den genren en hel del (om jag är på rätt humör) men ja. Man blir ju lite vriden. Kärlek på den tiden verkar vara så stort. Hade de inte insett att kärlek är en illusion (som jag läste i någon tidning häromdagen) på den tiden? Tydligen inte. Fast, det var kanske enklare att vara hjälte då, jag skulle tro att det är svårare att komma inridandes i sammetsdräkt på en svart (historier säger vit jag vet-- men svart är mycket snyggare!) springare och rädda en dam ur nöd i dagens samhälle.
Hur skulle det se ut? Orakad grabb i kostym kastar sig ut från tåget (som naturligtvis redan stannat och öppnat dörrarna för andra passagerare), slår ner fienden (det är den stackars solbrända, blonda svensken som efter att flygit från solresa i Grekland väntar på pendeln in i stan) med sin handväska och så lever de lyckliga i alla sina dagar. Eller, tills dess att börsen ändras och stackars riddarn blir pank och frun hamnar på gatan. It's so sad.
Hmm, känner att detta blev ett seriöst inlägg. Jag tror det är så att jag skjuter upp disken så länge som möjligt, det är det som är problemet. Klockan är snart halv tolv och jag har fortfarande inte diskat. Hm. Men jag ska; NU!
Ska bara bjuda på lite bilder från stockholmsresan. Enjoy!
Hästar är för mesar!
Och så hade vi kul med Perra. Och jag posade bäst jag kunna med dessa smala gossar.
Emma-gubbe i skägg-Saga-Frank.
Så. Nu kan jag diska i lugn och ro.
Pusshej
Jag kan hålla med allmänheten om att Mark och Lexie är det nya "Derek-Mer"-paret, utan tvekan. De andra börjar kännas lite uttjatade, och helt seriöst hoppas jag att detta är sista säsongen. Man kan bara mjölka en ko så länge.. ;)
Körde några högskoleprov på nätet idag, allt går klockrent (framförallt engelskan där jag fått full pott på alla prov som fanns att göra) utom matematiken, jag ORKAR verkligen inte tänka efter. Jag tar fasen så mycket hellre och räknar fram svar på olika matteprov än att jag sätter mig ner och försöker tänka matematiskt logiskt, för det är inte jag! Inte det minsta, inte ens i närheten. Jag känner att jag blir galen bara jag närmar mig det delprovet, men vad ska jag göra. Det är bara att bita ihop, låtsas att jag är vuxen och skriva. En timme, hur lång tid kan det ta egentligen?
Läste precis klart "Intrigernas Hov" av Barbara Cartland. Den handlar i stort om en skottsk tjej som skickas till Frankrike för att vara sällskap åt den 14-åriga skottländska drottningen som är på andra sidan kanalen för att få skydd från engelsmännen samt gifta sig med den franska kronprinsen. Där råkar hon ut för diverse intriger, blir näst inpå bränd på bål och hittar (såklart) sin stora kärlek.
Kul läsning, jag gillar den genren en hel del (om jag är på rätt humör) men ja. Man blir ju lite vriden. Kärlek på den tiden verkar vara så stort. Hade de inte insett att kärlek är en illusion (som jag läste i någon tidning häromdagen) på den tiden? Tydligen inte. Fast, det var kanske enklare att vara hjälte då, jag skulle tro att det är svårare att komma inridandes i sammetsdräkt på en svart (historier säger vit jag vet-- men svart är mycket snyggare!) springare och rädda en dam ur nöd i dagens samhälle.
Hur skulle det se ut? Orakad grabb i kostym kastar sig ut från tåget (som naturligtvis redan stannat och öppnat dörrarna för andra passagerare), slår ner fienden (det är den stackars solbrända, blonda svensken som efter att flygit från solresa i Grekland väntar på pendeln in i stan) med sin handväska och så lever de lyckliga i alla sina dagar. Eller, tills dess att börsen ändras och stackars riddarn blir pank och frun hamnar på gatan. It's so sad.
Hmm, känner att detta blev ett seriöst inlägg. Jag tror det är så att jag skjuter upp disken så länge som möjligt, det är det som är problemet. Klockan är snart halv tolv och jag har fortfarande inte diskat. Hm. Men jag ska; NU!
Ska bara bjuda på lite bilder från stockholmsresan. Enjoy!
Hästar är för mesar!
Och så hade vi kul med Perra. Och jag posade bäst jag kunna med dessa smala gossar.
Emma-gubbe i skägg-Saga-Frank.
Så. Nu kan jag diska i lugn och ro.
Pusshej
