Nu är det klart
Nu har jag pratat med Marjut angående framtiden så därför känns det fritt fram att skriva det här med. I samband med Spanienresan i september slutar jag här på Björnnäs Gård. Vad som händer efter det har jag inte bestämt ännu, kanske flyttar jag hem till huset i Storvik eller också gör jag någonting annat. Men jag kände bara att det var dags, fick en sådan ångest efter att vi diskuterat i torsdagskväll och allt var klart till december. Så då blev det ett sådant här beslut, jag kommer inte att ändra mig även om jag säkerligen kommer vilja göra det många gånger. Kändes bäst att tala om för Marjut nu med en gång, än att det skulle bli så att det kommer som en chock i juli-augusti istället. Menmen. Nu känns det som en lättnad att ha sagt det, jag drömde ju mardrömmar om det inatt, att Marjut blev helarg men hon verkade ta det på rätt sätt. Förvånad? Ja. Sur? Nej. Skönt? Som fan!
Ska skritta ut Ginger med Elin i eftermiddag, jag är ju ledig idag! Härligt härligt. Jobbar båda två imorgon och på tisdag, sedan är jag ledig igen på onsdag-torsdag för att jobba ensam fredag-måndag då Elin åker till Finland en sväng. Menmen, sånt är livet. I will survive. Som tydligen Moni hade roat sig med igår.
Ni ser, det är sånt jag också saknar, att bara vara igen. Att skaffa ett liv igen. Nu har jag ingen häst, så jag kan göra lite vad jag vill med min tid och jag kan vara vart jag vill. Rida tänker jag göra ändå, det finns alltid folk som behöver medryttare och liknande, så det är jag inte direkt orolig över. Hästar är och kommer alltid vara en bit av mitt liv. Bara för att jag slutar här innebär inte det att jag kommer ge upp min dröm om en egen gård.
Men nu ska vi tina lite köttbullar och äta pasta, som elin kokat i stoora mängder. Skulle kunna tro att hon räknar med världskrig och att vi kommer behöva mat i flera år framöver. Kanske blir det så, who knows ;) Menmen, en stor vikt har lyfts från mina axlar och det känns som jag äntligen kan andas igen.
Pusshej
Ska skritta ut Ginger med Elin i eftermiddag, jag är ju ledig idag! Härligt härligt. Jobbar båda två imorgon och på tisdag, sedan är jag ledig igen på onsdag-torsdag för att jobba ensam fredag-måndag då Elin åker till Finland en sväng. Menmen, sånt är livet. I will survive. Som tydligen Moni hade roat sig med igår.
Ni ser, det är sånt jag också saknar, att bara vara igen. Att skaffa ett liv igen. Nu har jag ingen häst, så jag kan göra lite vad jag vill med min tid och jag kan vara vart jag vill. Rida tänker jag göra ändå, det finns alltid folk som behöver medryttare och liknande, så det är jag inte direkt orolig över. Hästar är och kommer alltid vara en bit av mitt liv. Bara för att jag slutar här innebär inte det att jag kommer ge upp min dröm om en egen gård.
Men nu ska vi tina lite köttbullar och äta pasta, som elin kokat i stoora mängder. Skulle kunna tro att hon räknar med världskrig och att vi kommer behöva mat i flera år framöver. Kanske blir det så, who knows ;) Menmen, en stor vikt har lyfts från mina axlar och det känns som jag äntligen kan andas igen.
Pusshej
Forgive me
Is all that you can say
Years gone by and still
Words don't come easily
Like forgive me
Forgive me
Is all that you can say
Years gone by and still
Words don't come easily
Like forgive me
Forgive me
