Don't they know it's Christmastime tonight
Red Sammy nu på morgonen medan Kati red Abbe. Jag hoppade han, första gången han gjorde det förutom löshopp. Han är ju så sjukt duktig för att vara så ung och orutinerad, men han vill verkligen göra rätt. Men ahn kastade sig inte över, visserligen hoppade han STORT och långt, men han hoppade igenom kroppen ordentligt, mycket finare än ex det treåriga stoet som ändå fick hoppdiplom på 3-årstestet. Så jag tror Kati är nöjd.
Det är inte länge kvar till jul nu, tror vi är inne på den tionde veckan vilket innebär att det bara är 9 veckor kvar. Jag längtar. Julen är så min favorit tid på året. Inte för julklapparna och inte heller för snön eftersom den knappt kommer till dess längre, utan för att det är då alla lugnar ner sig, drar ner på tempot och bara är. Man träffar vänner, bekanta och familjen och alla bara mår bra (hoppas jag iaf). I år blir en konstig jul, eftersom det är första gången någonsin som jag inte är hemma innan, utan jag åker hem till Storvik den 22a december efter jobbet och hem till Mariefred den 26e på kvällen. Mamma och pappa skjutsar fram och tillbaka, riktigt skönt :) Jag hoppas att den rätta julkänslan infinner sig i alla fall..
Det som blir konstigt är däremot att jag inte kommer kunna julshoppa med farmor som jag brukar. Vi brukar alltid spendera en hel eftermiddag med att köpa julklappar, äta mat på GävleBro och sedan åka hem till henne och farfar och slå in paketen medan vi lyssnar på julmusik och dricker glögg. Det kommer jag definitivt att sakna, men det kan bli kul att julshoppa i Stockholm för en gångs skull. För hon kommer dit en heldag istället. Men då blir det nog färre antal julklappar, för det är ju lite dyrare där..
En annan konstig sak år blir att vi inte har Bamse. Inser att jag inte berättat detta för allmänheten men vi tog bort Bamse igår. Han började ju som bekant halta medan han var här i Mareifred med mig och de hittade ingen orsak hemma. Sedan försvann det men för en-två veckor sedan började han få konstiga knölar mellan trampdynorna och dessa blev bara värre. Så åkte de in till veterinären som sade att det var fyl..någonting som jag inte kan stava till. Men det innebär i alla fall att det är ne kronisk sjukdom som inte går att bota, utan bölderna spricker och orsakar smärta. Det går att medicinera så att de försvinner men de kommer tillbaka efter några dagar igen och till slut måste man dosera med hög halt smärtstillande om han ska kunna gå ordentligt på de såriga tassarna. Så de där hemma tog beslutet att det var snällast mot Bamse att förkorta hans lidande. Nu kommer han vila bredvid Elsa på djurkyrkogården, där vi för alltid kommer minnas honom, den fina och mysiga hunden han var.
- I say a little prayer that He will find your soul tonight
When your spirit's wandering
That He will guide you with His light
I say a little prayer that He will care for you
When I no longer can
That He'll knee down and die for you
When I no longer can -
Första gången på länge som jag skriver ett långt inlägg, men jag känner att idag har jag mycket på hjärtat, men det blir nog fler inlägg om det för jag orkar inte skriva av mig allt just nu. Men jag längtar till att få träffa alla underbara människor därhemma igen snart, jag vill jag vill jag vill. Men Elin kommer på Prao nu nästa vecka och Lina vecka 46, så er får man träffa skapligt snart i alla fall. Resten av er ska jag försöka klämma in direkt när jag kommer hem, kanske att vi kan ses den 23e? Kanske t.om att vi kan ha lite "before-jul-party" vi får se :) Men nu ska jag i alla fall chilla lite och sedan snart ut och jobba igen. Pussela
Det är inte länge kvar till jul nu, tror vi är inne på den tionde veckan vilket innebär att det bara är 9 veckor kvar. Jag längtar. Julen är så min favorit tid på året. Inte för julklapparna och inte heller för snön eftersom den knappt kommer till dess längre, utan för att det är då alla lugnar ner sig, drar ner på tempot och bara är. Man träffar vänner, bekanta och familjen och alla bara mår bra (hoppas jag iaf). I år blir en konstig jul, eftersom det är första gången någonsin som jag inte är hemma innan, utan jag åker hem till Storvik den 22a december efter jobbet och hem till Mariefred den 26e på kvällen. Mamma och pappa skjutsar fram och tillbaka, riktigt skönt :) Jag hoppas att den rätta julkänslan infinner sig i alla fall..
Det som blir konstigt är däremot att jag inte kommer kunna julshoppa med farmor som jag brukar. Vi brukar alltid spendera en hel eftermiddag med att köpa julklappar, äta mat på GävleBro och sedan åka hem till henne och farfar och slå in paketen medan vi lyssnar på julmusik och dricker glögg. Det kommer jag definitivt att sakna, men det kan bli kul att julshoppa i Stockholm för en gångs skull. För hon kommer dit en heldag istället. Men då blir det nog färre antal julklappar, för det är ju lite dyrare där..
En annan konstig sak år blir att vi inte har Bamse. Inser att jag inte berättat detta för allmänheten men vi tog bort Bamse igår. Han började ju som bekant halta medan han var här i Mareifred med mig och de hittade ingen orsak hemma. Sedan försvann det men för en-två veckor sedan började han få konstiga knölar mellan trampdynorna och dessa blev bara värre. Så åkte de in till veterinären som sade att det var fyl..någonting som jag inte kan stava till. Men det innebär i alla fall att det är ne kronisk sjukdom som inte går att bota, utan bölderna spricker och orsakar smärta. Det går att medicinera så att de försvinner men de kommer tillbaka efter några dagar igen och till slut måste man dosera med hög halt smärtstillande om han ska kunna gå ordentligt på de såriga tassarna. Så de där hemma tog beslutet att det var snällast mot Bamse att förkorta hans lidande. Nu kommer han vila bredvid Elsa på djurkyrkogården, där vi för alltid kommer minnas honom, den fina och mysiga hunden han var.
- I say a little prayer that He will find your soul tonight
When your spirit's wandering
That He will guide you with His light
I say a little prayer that He will care for you
When I no longer can
That He'll knee down and die for you
When I no longer can -
Första gången på länge som jag skriver ett långt inlägg, men jag känner att idag har jag mycket på hjärtat, men det blir nog fler inlägg om det för jag orkar inte skriva av mig allt just nu. Men jag längtar till att få träffa alla underbara människor därhemma igen snart, jag vill jag vill jag vill. Men Elin kommer på Prao nu nästa vecka och Lina vecka 46, så er får man träffa skapligt snart i alla fall. Resten av er ska jag försöka klämma in direkt när jag kommer hem, kanske att vi kan ses den 23e? Kanske t.om att vi kan ha lite "before-jul-party" vi får se :) Men nu ska jag i alla fall chilla lite och sedan snart ut och jobba igen. Pussela
