sagaarvidsson

Ingenting går som planerat, det är då ett som är säkert. För inte fan hade jag planerat sitta härmed ett lilablårött blåmärke från ryggen till vänster knä precis. Men så kan det gå när man inte hänger med en skenande häst med vagn bakpå ;)
Skenande var väl kanske att ta i, Sammy sprang bara jävligt fort. Jag och Kati skulle spänna han för vargn för första gången. Jättebra med två nybörjare; jag och Sammy. Men tydligen så skötte jag mig bra iaf. Men i vilket fall, allt gick jättebra tills han bara stack iväg, jag gick framme vid hans huvud och min uppgift var att hålla honom lugn medan Kati gick bakom vagnen och höll tömmarna, och vi båda släpades med. Kati åkte tydligen en bit på magen utan att släppa medan jag släpades i grimskaftet i fram, jag VÄGRAR släppa när hästar sticker framförallt när det är en kärra där i bak. Det går inte. Men nu hade jag inget att välja på, så jag kastas under hästen, kärran åker rätt över mig och jag fastnar med forten på något konstigt sätt så att jag flyger över på rygg. Allt blir svart tills Kati ruskar på mig. Spooky. Men ingen hjärnskakning i alla fall, skulle jag inte tro åtminstonde, utan bara ont som fan överallt. Så jag red inte Quintus utan longerade honom, och tog tablett direkt efter jobbet för att sedan gå ner och rida Apan och Netta. Jag hatar tabletter, men samtidigt var Netta tvungen att ridas och Apan med, och jag kunde verkligen inte sitta ner i salden annars så vad gör man inte. Ridskad nummer två. Men ajaj, jag kommer fan inte kunna gå imorgon det gör så jävla ont. Men jag har Arnika tabletter och de ska tydligen fungera jävligt bra (tack Kati!) och nu ska jag ligga här och se på film (Noel med Paul Walker= yummie) och tycka synd om mig själv.

Puss på er, chaaao-aj